Avresedatum
Hade jag själv fått önska och bestämma, då hade jag velat åka den 26/7 - vilket var mitt preliminära avresedatum. Men då man börjar närma sig sitt preliminära datum och fortfarande inte har någon familj, då flyttas datumet automatiskt fram.
Jag ville helst åka iväg i slutet juli/början augusti därför att man spenderar ett år i USA som arbetande au pair, efter sitt år får man dessutom en extra månad att resa runt i USA, vilket jag är väldigt sugen på. Det innebär att hade jag fått åka iväg då jag hade mitt preliminära datum så hade jag kommit hem slutet augusti/början september nästa år, i anslutning till att skolorna börjar. Vilket skulle vara ypperligt om jag kommit på vad jag vill plugga, så man bara kan hoppa på studierna så fort man kommer hem.
Slutligen, när min hostfamily hade tackat ja till mig, så fick jag ett datum som var mitt avresedatum: den 16/8 (om exakt en månad). Eftersom jag helst av allt var sugen på att åka iväg tidigare, så mejlade jag och ringde till Cultural Care. Där fick jag dock reda på att dem troligtvis behöver flytta fram mitt avresedatum. Det finns nämligen inga tider till den amerikanska ambassaden för att skaffa visum. Och jag kan inte åka till USA utan visum. Hon jag pratade med sa även att jag inte var den enda som var i den här situationen och det är ju surt för båda familjer i USA och au pairer här i Sverige. Jag vill ju komma iväg så snart som möjligt.
Därför går jag nu i väntans tider (höhö, låter som om man skulle vara gravid - that's not the case) på att få en tid till ambassaden men även på att få veta vilket datum som jag åker iväg. Vilket för stunden är väldigt irriterande att inte veta. Det skulle kännas skönt att veta vilken dag jag åker för att kunna planera utifrån det.
På min inloggningssida på CC står det att mitt avresedatum är 23/8, men det har jag sett ändras flera gånger (ju närmare datumet man kommer).
Ja, den som lever får se med andra ord, vilket datum som blir mitt datum.
La policía
Just det... Idag la jag även blanketten till polisen på posten. Kan inte låta bli att vara nojjig. Tänk om jag har en prick i registret! Hur nu den skulle kunna hamna där, vilket är otroligt. Nojjig är ordet. I kuvertet fanns även en kopia på mitt pass.
Nej, nu ska jag fortsätta läsa Isprinsessan av Camilla Läckberg. Det börjar bli klurigt nu!
Försäkring & Hälsoundersökning
Imorse satte sig jag, mor och far oss ner för att gå igenom försäkringen, som jag nämnde i all hast i förra inlägget. Vi pratade först med försäkringsbolaget vi själva har, bara för att se vad det var dem hade att erbjuda. Cultural Care däremot har en väldigt bra försäkring - Erika Travel Insurance. Och det kändes även som det var den jag ville ha och tänkte ta. Efter lite efterforskningar och hjälp från CC fick jag slutligen svar på mina frågor och Erika försäkringen adderades på min faktura till CC.
Dem är så himla snälla och hjälpsamma på kontoret, vilket är skönt för lilla mig!
Sedan bar det även av till läkaren för min del, för hälsoundersökning. 625 spänn fick jag hosta upp för den. Galen summa pengar för det som skulle göras. Allt var bra och normalt med mig.
När jag sedan kommer ut till bilen sätter jag mig (32 grader ute, gissa temp. i bilen!!) och sätter i nyckeln, men den går inte att vrida om! Vilken panik! Jag försökte om och om igen, in med nyckeln, ut med nyckeln... Det gick inte! Slutligen ringer jag hem och då har tydligen rattlåset slagits på, så det blev till att slita i ratten samtidigt som man tryckte in nyckeln för att det skulle funka. Slutligen, efter 5-10 min kämpande kom jag därifrån. Då var det bara tankningen kvar. Som om jag lyckades med den? Diesel hade pappa tjatat om. "Madde DIESEL!" det enda pumpen hade att erbjuda dock var E95. Det blev diesel tillslut.
Man kan alltså summera det hela med: Inte-min-bil-dag.
När jag kom hem, efter mycket om och men, hade jag fått brev från CC.
Är det bara jag som hoppar över att besvara frågorna i den här boken? I t.ex. slutet av Pre-departure Workbook finns det ju också några frågor att fylla i. Jag har inte gjort det... Bör jag göra det?
Busy busy
Jag har just betalat in pengar till polisen och ska strax fylla i blanketten - man måste ju ha ett utdrag ur belastningsregistret (att jag inte har en prick). Sen har vi även ringt runt en massa angående försäkringen. Ska senare bli uppringd av Erika (som har hand om CC's försäkring) eller eventuellt av kontoret själva.
Nåväl, fullt upp!
El médico
Ringde nyss och pratade med en smått bitter kvinna över telefon, men nu har jag i alla fall tid hos doktorn för min hälsoundersökning imorgon.
För övrigt så ringde jag och pratade med CC's kontor. Osäkert om mitt avresedatum blir den 16:de då det tydligen inte finns några tider till den amerikanska ambassaden för ansökan om visum. Oj då.
Familjen
Dem bor i Winston-Salem NC, east coast that is. Pappan är dansk, dock vuxit upp i Sverige men är nu helamerikan. Mamman är verkligen supergullig och rolig och tillsammans har dem tre kids; A - kille (14), D - tjej (13) och M - tjej (11). Familjen har även två små hundar och en katt.
Och dit ska jag, den 16 augusti.
Ansökan
Jag hade då tänkt skriva lite om min ansökan. Tankar om att bli au pair hade inte riktigt funnits hos mig förrän för 7-8 månader sen.
Som jag nämnt tidigare så har jag ingen aning om vad jag vill göra i framtiden; vad jag vill plugga, vad jag vill jobba med osv. På Saco-mässan i Älvsjö i början av December sprang jag därför mest runt och plockade på mig pennor och godis. Fick även med mig en och annan katalog från det ena och andra universitetet/högskolan i vårt avlånga land. Slutligen ramlade jag över Cultural Care's monter, skrev upp mig på en intresselista och fick med mig, givetvis, en penna och sedvanligt en liten broschyr. Antagligen såddes ett litet frö by that time...
Sedan blev jag uppringd och anmäld till ett möte, som var inte mindre än på min artonårsdag. Där fick jag även den gigantiska ansökningsblanketten som var för tjock för att egentligen orka plöja igenom. Men jag lyckades, efter mycket om och men. Det blev fixande och trixande med referenserna (då en av mina referenser bor i Spanien) men det löste sig tillslut. Kanske hade jag hoppats på att få skicka in ansökan tidigare än vad jag gjorde men med skola, träning, fritid och stundande studenten var det även mycket annat att tänka på.
Dagen innan studenten, den tionde juni, blev jag antagen till programmet och matching teamet i Boston påbörjade därefter leta efter en host family till mig.
