Madeleine

I natt hade jag en form av en mardröm. Kommer inte ihåg allt men:

Sofie var dum, Bellan bet sig fast i min rygg så jag började blöda och fick blåmärken, jag var förbannad och gick hem med Bellan på ryggen, det var en hemsk väg att gå och det tog evigheter, väl hemma var mamma galen och skrek och var förbannad, det gjorde mig arg och ledsen och jag fick aldrig prata till punkt för mor avbröt mig hela tiden. Jag vägrade att följa med familjen när farbror kom för att hämta oss, jag ville inte vara i samma bil som mamma. Därför satte jag mig ner för att skriva ett mejl till mormor för jag var så arg och ledsen på mamma.

Vaknade av att jag grät.

Så Freud, vad säger du? Vad betyder detta?