Madeleine

Har nu fått frågor ang. rematchen och tänkte därför besvarade dem. Finns det fler frågor efter detta så hör bara av er! Jag svarar så gärna på så mycket jag bara kan.

För det första så åker jag med Cultural Care. Under min rematch-tid har jag inte haft så jättemycket kontakt med dem och kan därför inte sådär på rak arm säga om dem är superbra (lätta att få tag på, hjälpsamma, svar på frågor osv.). Men den lilla kontakten jag haft har varit bra. (Bara det att en LCC och en från kontoret lägger till mig på Skype och frågar hur jag mår tycker jag ändå säger en hel del att dem faktiskt bryr sig.)
I alla fall så har jag först och främst haft en superbra LCC som verkligen förstått och lyssnat och varit där för att peppa! Jag har mått dåligt, saknat tryggheten som finns hemma i Sverige och varit väldigt orolig och nervös över att dagarna bara gått utan att höra någonting. Man har som skyldighet att logga in på sitt konto minst en gång om dagen. Jag tror jag har loggat in i snitt 5-7ggr/dag.
 
När jag väl visste att jag var inne i rematch så hörde jag av mig till alla mina au pair-vänner och bad om hjälp. Dem hörde av sig till sina LCC:er. Jag mejlade 15 LCC:er där jag förklarade min situation och hörde efter ifall dem hade någon familj tillgänglig. Dessutom skrev jag på Cultural Care's facebookgrupp.
Våga även att ligga på kontoret genom att ringa och mejla och fråga hur det går för dem med matchningen, om de hittar en familj åt dig. Upprepa att du gärna vill stanna! Be även familjen hemma i Sverige höra av sig till Cultural Care i Sverige om att du gärna vill ha en match, för då hör dem av sig till Boston-kontoret.
Hör även efter runt omkring med dina au pair-vänner om deras värdföräldrar känner eller vet någon familj som kan tänkas vara intresserade av en au pair.
Jag kan tycka att det är jobbigt att låta folk ta del i situationer som jag finner jobbiga, jag behåller mest sådana saker till mig själv. Men i rematch, låt så många som möjligt ta del i det hela. Låt folk veta vad som händer, att du vill stanna och be dem om hjälp. Desto fler som vet om och är villiga att hjälpa, desto större kontaktnät och större chans att du hittar en ny familj!

Jag satte mig även ner och skrev ner varför situationen blev som den blev och varför det resulterade i rematch/transition. Det är även en bra grej att reflektera över då både din LCC när ni har the exit-meeting, skriver på pappret om transition och the program director från kontoret kommer att fråga dig varför det resulterade i rematch.

Jag skulle även säga, våga göra saker. Deppa inte ihop och stanna inte inne. Jag kan säga att jag gjorde lite fel och skippade flera saker som dem andra au pairerna gjorde och istället var jag hemma. Jag hade ingen ork och ville vara ensam, samtidigt som jag ville umgås och göra saker. Men att bara vara ensam får dig lätt att bara må sämre, vilket gör det ännu jobbigare och svårare att ta sig ur. Prata även mycket med dem där hemma, det har hjälpt mig supermycket!

Dagen jag fick min match var dagen då jag gav upp. Jag hade smått börjat tänka på hur det skulle bli att komma hem till Sverige igen. Men se nu! Jag är superglad och dunderlycklig. Jag ska till Las Vegas och mina nya värdföräldrar jag pratade med igår verkar grymma!

Hoppas det var till er hjälp någonstans i alla fall. Är det något annat så kan ni bara hör av er med mer frågor :)
Lycka till!