Madeleine

Okej vi får väl se hur många det är som orkar läsa igenom hela inlägget. Kanske blir det några kontrollfrågor på slutet för att se om ni läst på ordentligt ;)

Jag tänkte gå igenom allt som hänt under de senaste dagarna här i USA sedan jag lämnade Sverige.

På Arlanda var det skönt att få möta upp en rad andra tjejer som skulle åka som au pairer med Cultural Care. Då kände man sig inte lika ensam och utelämnad. Alla var supertrevliga och hela resan gick bra. Jag hade två stora resväskor som jag checkade in, varav man får den första incheckade väskan gratis. Alltså skulle jag betala för den andra, 50 dollar, men det slapp jag for some reason. Jag klagar inte! Det som dock var lustigt och konstigt var att två svenska au pairer av åtta på Arlanda fick ett papper då dem checkade in. Pappret behövdes fyllas i (adress i USA) innan man lämnade Frankfurt för NY, något som var obligatoriskt. Det jag tyckte var så konstigt var: om det nu var obligatoriskt, varför fick enbart två personer det pappret och inte resten? Väl i Frankfurt var det ingen som kände igen pappret och vi fortsätte genom pass- och säkerhetskontroll. Sedan stötte vi på ytterligare en kontroll varav man skulle lämna uppgifter om sin adress i USA. Några av tjejerna hade som tur var sina rosa tags från CC på sitt handbagage så vi kunde ge dem skolans adress.

Väl framme i NY fick vi stå i en gigantisk kö för att kunna gå igenom visumkontrollen. Det gick ändå relativt snabbt och klart smärtfritt (förutom att jag knappt hörde vad dem sa, tack vare mitt sabla lock för örat). Inga väskor hade heller försvunnit utan fick mitt bagage tillslut. Dock var det klart problematiskt att ensam försöka få med sig tre rullväskor ut genom flygplatsen till our shuttle. I bussen satt alla med stora ögon och tittade ut genom fönstren på bussen som om det var en tennismatch; först åt ena hållet - sen åt andra osv.

Väl framme på skolan, ute på Long Island (tog drygt 1,5h att åka dit) blåste det som attans. Fick packa om lite lätt för att ens bagage skulle ställas in i ett storage room och handbagaget fick man ta upp till sitt sovrum. Ett sovrum som man delade med människor som skulle ungefär till samma ställe i USA. Jag bodde med två tyskor som ja... Var som tyskar brukar vara. No manners och riktigt dåliga på engelska. Men jag kom dem ändå relativt nära, fick t.ex. en blueberry muffin från en utav dem. Och för dem tyskorna så vart jag: Swedish girl - vilket dem sa hela tiden när jag kom och gick. Tydligen var Madeleine för svårt att uttala...
Anyway; det var lite små-komiskt och halvt miserabelt när jag pratade med den ena tyskan och frågade om hon hade syskon (siblings) och till en början förstod hon inte riktigt men svarade sedan: "My mother is a sibling". Jaha... I care? Förklarade sedan att det var systrar och bröder jag frågade om och då tycktes hon koppla.

Nåväl skolans utsida var riktigt fin och pampig men insidan var något helt annat. Dem ville väl att utsidan skulle se fin ut så man skulle tycka om stället. Det luktade unket och mögligt, toaletterna var otrevliga bås (man såg typ in till alla båsen genom glipan mellan dörrarna) och duscharna var inte heller något direkt att hurra för. Inte cafeterian heller som ideligen stank av äckliga sopor. Klassrummen däremot tyckte jag var rätt bra och trevliga.






Vädret var grått, trist och lite duggande. Men så ofantligt kvavt så jag har aldrig varit med om något liknande! Det var jobbigt att andas, fanns inget syre och man var varm och fuktig, vilket gjorde att lektionerna var svåra att orka igenom. Har nog aldrig druckit så mycket vatten tidigare som dem dagarna, då det inte involverat något sportande. Däremot hade vi riktigt tur med vädret när vi skulle till New York city, vilket var super!

Skolans lektioner varade i princip hela dagarna. Lektionerna började 08.15 på morgonen och höll på till 12.00. Däremellan fick man en rast på 30 min och sedan var det likadant på eftermiddagen fram till middagen. Lektionernas innehåll var väl lite sisådär. Allting kändes väldigt självklart och som saker jag ändå skulle tänka på och förstod sedan innan osv. men eftersom dem går igenom det så måste det ju finnas en anledning. Dock var det lite halvdrygt att det kändes som om 80% av lektionstid tycktes bara vara riktad mot människor som skulle ha hand om barn från 7 år och neråt. Det handlade väldigt mycket om säkerhet och det kändes nästan överdrivet. But hey; better safe than sorry.
Läraren som vi hade though, Carol, var supersöt. Lite halvt virrig men väldigt fin och personlig.




Människorna på skolan var riktigt trevliga och det var superroligt att umgås med alla svenskar som var i samma sits som jag. Så förhoppningsvis hör man mer ifrån dem under det här året!

Måste även berätta en rolig grej som vi skämtade om en hel del. Det fanns en kille som jobbade på skolan, George. Han fick upp ögonen för en dansk tjej i min klass och hade pratat/flirtat en hel del med henne. Of some reason hade hon gett honom en dansk flagga (troligtvis för att visa hur den ser ut) och efter det skrev han ett brev till henne. Han ville gå en promenad med henne vid vattnet och veta hur adventuruous danska tjejer är. Sedan kommer han in på vår lektion den eftermiddagen och frågar vår lärare om han kan få åka med på NYC-touren och då sitta på den bussen som danskan ska åka med. Sånt hade aldrig tillåtits i Sverige, eller hur? Att en ledare flirtar på det viset med deltagare...



Nåväl vi hade även några workshops. Det var den internationella sing-alongen. Den var okej, vissa var väldigt roliga att se på. Vi svenskar uppträdde med (i princip samma låt som alla svenskar gör på den skolan) "Små grodorna". Jag hade dock velat sjunga "Vi äro musikanter", då den troligtvis inte blivit framförd på den scenen lika många gånger som små grodorna. Sedan var det även en police officer där, han var otroligt rolig och satte Stina i handcuffs. Slutligen var det en workshop som handlade om communication, där Kevin blev utskälld av en lärare. Sedan blev läraren utskälld för att ha sagt till Kevin. Wellwell ;)

Kom på att jag glömt berätta om maten. Det första vår lärare Carol pratar om i princip är fördomar och då t.ex. om fördomarna mot USA (att man är lat, överviktig och äter fastfood). Det roliga är att maten vi fick då på kvällen var hamburgare. Och innan det hade vi fått pizza.
Ni får i alla fall en bild på mina läskiga frukostflingor.



NYC var helt awesome. Hade dock hoppats på att fått mer tid där att få gå runt och göra vad man vill. Vi åkte runt och såg alla möjliga saker, massa bilder finner man på min facebook. Vi hade problem med färjan som skulle ta oss förbi Statue of liberty. När alla klivit på och är redo att åka därifrån så händer det ingenting. Sedan får vi reda på att det är någon som är sjuk på båten så alla andra måste kliva av? Vilket tog evinnerligt med tid. Sedan var det även en hel del köande för att komma upp och ner till Rockefeller center. Sedan sprang vi runt, 12 svenskar, och försökte komma på vart vi skulle äta. Det ledde slutligen till Donken. I know, av allt jag ville äta i NYC så var det då inte Donken. Nåväl, kan i alla fall säga att hamburgarna i Sverige är godare. Införskaffade även en fin I<3NY t-shirt för 3 dollar. I top of the Rock kostade den tröjan 22 dollar. Kap!
När vi väl skulle åka hem så skyndade vi oss rejält för att hinna till bussarna då dem var väldigt nogranna med att man skulle vara i tid, främst för att man vandrade omkring helt själv i NY. Gick förbi en kille som var rätt lik MJ som stod och dansade på gatan tillsammans med några andra killar. Väl vid bussarna finns två bussar framför korsningen och två bussar bakom korsningen. Givetvis var ingen av dem bussarna den bussen som jag skulle åka med vilket innebar att vi stod och väntade i tio-femton minuter på ett ställe vi blivit tillsagda att vänta på. Sedan kommer George (haha) förbi för att gå på sin och danskans buss och säger då att vår buss står på andra sidan korsningen. Bah. Bussturen hem var skön, vi pratade en massa och man blev riktigt trött på ett mysigt sätt. Sen var det bara in på skolan, packa i ordning eftersom man skulle upp tidigt morgonen efter för att åka iväg till sin hostfamily.

Vi var tre svenskar på bussen till La guardia, som jag nämnt tidigare i bloggen så fick vi dock splittra på oss eftersom alla inte skulle åka med samma airline. Jag fick umgås med Stina i någon timme vilket var skönt. Hade lite problem med att förstå hur jag skulle checka in (skulle till en början betala med kort men det tycktes inte funka). Vid säkerhetskontrollen skulle precis alla ta av sig sina skor, tror jag inte varit med om det tidigare. Och när väl Stina åkt iväg gick jag för att äta lunch. Tidigare hade vi stött på två tyskor och dem satte sig nu och gjorde sällskap med mig. Vilket var trevligt. Men det var i princip bara en utav dem som var sugen och intresserad av att prata engelska, som om hon faktiskt ville! Och hon var superfascinerade över att vi svenskar tycktes vara så duktiga på att prata engelska och när jag berättade att vi inte dubbar någonting på TV:n blev hennes svar: "Oh yes, I've heard of that" ungefär som om det var en myt som nu blev sann för henne. Alltså snälla :P
Satte mig sedan vid min gate för att invänta boarding time. Men när dem inte öppnade min gate blev jag lite smått orolig, men tänkte att det satt en andra människor där omkring och dem som jobbade där tycktes springa in och ut genom gate-dörren så antagligen höll dem på att fixa i ordning någonting tänkte jag. När det sedan var en kvart kvar tills departure hör jag hur dem ropar upp mig i högtalarna. Då har dem boardat genom en annan gate än den som stod på min ticket! Och planet jag åkte i var skitlitet (två säten på ena sidan av gången och ett säte på den andra sidan). Tyckte Stina sa att sådana flygplan var förbjudna i Sverige. Men jag överlevde! Woho! Dock var det många flygplan som tycktes ha samma avgångstid som vårt plan då det till och med var kö för att komma ut till flygbanan.
Oh ja juste, just för att flygplanet var så litet så fick jag sätte en yellow tag på min väska och lämna den utanför flygplanet innan jag klev på. När man sedan landade fick man stå utanför flygplanet och vänta på att man skulle få väskan igen. En incheckad väska fast ändå inte, ungefär.

Väl när vi landade var jag sjukt kissnödig (har nog aldrig kissat så mycket som jag gjorde igår) och efter ett nödvändigt toalettbesök är jag redo att hämta mitt bagage, bara det att man går ut från flygplatsen och ner för att hämta ut det. Vilket gjorde att jag träffade min hostmum innan jag hann hämta mitt bagage. Hann liksom inte ens bli nervös eller orolig. Det kändes bara bra (minus locket för mitt öra haha. Det har som tur var, släppt nu).

Okej som sagt, megalångt. Ber om ursäkt för alla eventuella fel för tro inte att jag orkar korrläsa! HAHA!