Madeleine

Jag blev antagen till Cultural Care Au Pair den 10 juni. Och det var även då som min matchningsprocess började. Aldrig har jag så frenetiskt och intensivt surrat runt datorn för att kolla min mejl.

Det gick väldigt många dagar. Utan att höra någonting. Att jag dessutom just då, varken hade telefon eller internet gjorde mig smått panikslagen. Tänk om jag gick miste om något superviktigt? Tänk om jag förlorade en massa fina och underbara familjer bara för att jag var utan internet och inte kunde kolla min mejl 24/7?

Det är nämligen så att när du väl blivit matchad med en familj så får du ett mejl som indikerar det och att du även kan läsa om familjen på din inloggningssida på CC's hemsida.

Söndagen den 27:de, anmälde jag mitt intresse till SI - Skandinaviska Institutet. Och på måndagen fick jag på posten en rad information och jag började ivrigt att fylla i ytterligare en ansökan om att bli au pair. Jag hade nämligen hört och läst flertalet blivande au pairer säga att CC's matchningsprocess var seg, långsam med dålig information. Med andra ord: det hände inte så mycket. Och det gjorde mig orolig. Jag ville att något skulle hända! Och det snabbt! Med den andra organisationen SI kunde du däremot få flera matchningar, samma dag! Det skedde något ständigt med din ansökan. Du behövde i princip aldrig gå runt och vänta flera dagar utan att någonting hände.

Onsdagen den 30 juni, två dagar efter att jag började fylla i min ansökan till SI, fick jag min första match med CC. Då hade jag väntat i oviss tid i tre veckor. Tre låååååånga veckor. Precis då jag gett upp hoppet om att jag skulle få någon match med CC så kom den som på posten! Snacka om ren lycka!

Superivrig loggade jag in på min sida för att läsa om familjen. Mja, det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig och det var av flera skäl som jag hade den tanken. Skäl som jag för stunden inte tänker ta upp i bloggen, då jag kan tycka det är lite för personligt åt familjens vägnar (ni får kanske ta del av det senare). Ett skäl som jag däremot kan ta upp, som gjorde att jag blev osäker, var att pappan i familjen hade ett svenskt namn. Och min absoluta mardröm vore att komma till USA, bo hos en familj och prata svenska. Det är något som jag kan göra här hemma. Men jag diskuterade med mina föräldrar och hade an open mind about familjen. Dagen efter fick jag ett mejl från mamman, det resulterade i att vi skulle prata i telefon den kommande lördagen.

Lördag eftermiddag, jag tror min mor var mer nervös än vad jag var. Jag hade förberett några frågor att ställa (egentligen inte alls tänkt på eventuella svar som jag skulle behöva ge). Jag pratade med föräldrarna i över en timme. Dem var hur vänliga och snälla som helst. Det kändes bra. Jag blev vän med dem på facebook, vi mejlade och skrev lite till varandra och pratade även på telefon lördagen efter i lite mer än en halvtimme. Det kändes bra. Så pass bra att jag inte ville släppa taget om familjen. Vilket resulterade i att den 13 juli fick jag mejlet som innebar att familjen tackat ja till mig. Jag skulle bli deras au pair. Dem skulle bli min hostfamily. Wie!

Jag tackade ja till den första familjen jag fick i matchningsprocessen med CC och det känns nu riktigt bra (: